Jag frågade, Johan Stark svarade

Jag har sedan det meddelades att Intersport tar över souvenirförsäljningen hos Brynäs, känt en oro över att detta inte är rätt väg att gå, särskilt i det längre perspektivet. Därför bestämde jag mig för att bolla mina funderingar med Brynäs klubbdirektör Johan Stark. Det skall nämnas att vår konversation skedde strax efter årsmötet, men min semester och annat kom i mellan, så därför publiceras detta först nu.

Här kan ni läsa mitt fullständiga mail till Johan

Johan svarade både snabbt och utförligt på mina funderingar, och jag har valt att sammanfatta det hela här.

När det gäller det ekonomiska svarar Johan följande:

Det stämmer inte att försäljningen av souvenirer minskat. Den försäljning som årsredovisningen visar är till och med innan Intersport tog över shopen 1 maj 2016. Resterande del av intäkter från souvenirer ligger numer under marknadsintäkter kopplat till det avtal vi har med Intersport.

Avtalet med dem är i tre delar. Souvenir/merchandise, material samt sponsring. Vi har även ett avtal med dem gällande hyra men det står BAAB för. Utöver de fasta avtalen med Intersport så är det kick-backs som faller ut när försäljningen går över vissa nivåer.

Vi har även kunnat sänka våra materialkostnader för alla våra lag kopplat till detta avtal.

Utöver det så har vi minskat våra personalkostnader med två heltidstjänster. När du tittar på personalkostnader för 16/17 kom ihåg att vi hade en lite dyrare spelartrupp samt stora bonusar som gick ut pga de sportsliga framgångarna. De kostnaderna ligger även de under personalkostnader. Rent krasst sänkte vi våra kostnader med 5 mkr i jämförelse med förra året om vi tittar på grundserie.

Där vi var ekonomiskt för 1,5 år sedan var Intersportavtalet rätt väg att gå. Det har hjälpt oss ekonomiskt. Och ekonomin gick före alla andra prioriteringar just då.

Under sista året med shopen i egen regi omsatte vi 6 mkr, hade ett lagervärde på 3 mkr och gjorde en knapp vinst. Vi var helt enkelt inte särskilt duktiga på att göra ekonomi av den.

Jag ser inga egentliga konstigheter här, det var en, som Johan säger, nödvändig handling rent ekonomiskt. Det jag tycker det är viktigt att ta fasta på är avslutningen, att de inte var duktiga på att göra ekonomi av shopen. Här finns en enorm utvecklingspotential, både ekonomiskt och framförallt marknadsföring/goodwill. Jag påstår återigen att souvenirer ÄR kärnverksamhet och skall så förbli. Jag kommer fortsätta att följa upp detta och försöka både komma med egna idéer och gärna förmedla er läsares synpunkter/idéer.

Vad gäller avtal och den närmaste framtiden ligger det till såhär:

Avtalet med dem (Intersport, min. anm.) gäller två säsonger till. Denna och nästa.

Hur vi gör efter det beror såklart på flera saker. Vad avtalet gett oss ekonomiskt, vad ni supportrar tycker (viktigt!) och hur vi tycker samarbetet med dem fungerat i praktiken.

Så de kommande två säsongerna kommer alltså Intersport att driva shopen, dock är inte Brynäs helt bortkopplade, de kan ställa krav och komma med önskemål och krav vilket Johan kommer in på här:

Det som oroade mig när vi gick över till Intersport var inte ekonomin utan lite av det du skriver. Shopen fyllde en funktion i att ta emot supportrar i vardagen och hjälpa dem med mindre och större frågor. Där hade vi Tobbe Rissve som grym resurs och ambassadör för Brynäs IF. Det var det som sved mest, att släppa Tobbe. Här tycker jag inte heller att Intersport levererat det vi önskat och vi diskuterar själva om vi kan hitta en annan lösning. Tycker det blivit lite för opersonligt.

Gällande utformning av produkter så får de inte göra någonting innan vi godkänt det. Jag kan själv tycka att vissa av de nya produkterna varit riktigt vassa och andra inte. Men de är bra att samarbeta med och de vill mycket. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre denna säsong på alla plan.

Jag tycker klubbdirektör Stark i mångt och mycket delar min och många andras åsikter, att Intersport inte nått upp till det krav som ställs på souvenirförsäljningen för Sveriges mest eminenta hockeyförening. Jag hoppas Johan och hans kollegor kan förmå Intersport att göra ett bättre jobb kommande säsong. Jag ser dock ett problem i att Intersport är ett nationellt företag som hanterar ett stort antal föreningars souvenirer. Det uppstår lätt konflikter när marginalerna skall optimeras på det nationella planet, och varje förening vill ha sina egna unika souvenirer. Ett lysande exempel är ju att Brynäs gosdjur (som självklart skall vara en tiger) numera är en björn, som alla andra föreningars. Detta problem kommer aldrig kunna bortses ifrån så länge det är ett företag med intressen på fler än ett ställe hanterar försäljningen.

Jag önskar att Brynäs tar de två åren som återstår av avtalet med Intersport och bygger upp en strategi för hur de kan ta tillbaka försäljningen och gärna flerdubbla omsättningen. Jag tycker det borde finnas stora möjligheter till detta, särskilt när de har så pass lång tid på sig.

Mina funderingingar kring Brynässhopen

Hej Johan!

Jag kunde tyvärr inte närvara på årsmötet i år, så jag hör av mig med mina funderingar här i stället. Min frågeställning är dessutom alldeles för lång för att passa på ett årsmöte.

Jag har sedan det meddelades att Intersport tar över souvenirförsäljningen känt en oro över att detta inte är rätt väg att gå, särskilt i det längre perspektivet. När jag läser årets redovisning blir jag inte direkt lugnare. Souvenirintäkterna är en tredjedel av föregående år, som dessutom rent sportsligt var mycket sämre. Jämför vi med guldåret 2012, är skillnaden markant då intäkterna var fem gånger så höga. Nu är det lite orättvist att jämföra med då det förutom guld även firades hundraårsjubileum.

Men faktum kvarstår, det är en markant skillnad på intäkterna detta år jämför med tidigare år. Vidare kan jag inte, med min begränsade kunskap inom företagsekonomi, hitta något på utgiftssidan som minskat till följd av förändringen med souvenirhanteringen. Vilket självklart inte behöver betyda att det är så, men hos mig genererar det ytterligare oro.

Nu är ju min jämförelse inte hundra procent korrekt, men den spontana reaktionen var just som jag beskriver ovan. Brynäs har, efter Intersports inträde, inte längre en direkt inäktspost från souvenirförsäljning. Dock tycker jag detta ändå borde finnas med i någon form i årsredovisningen, dels för att vi medlemmar skall få en bild av hur det går med försäljningen och dels för att just souvenirer är en så central del av föreningens verksamhet.

Jag minns fortfarande då något liknande gjordes, då i samarbete med NEH. Detta slutade i att Brynäs, efter en rätt så kort tid, tog tillbaka hanteringen och resultatet blev mångt mycket bättre. Jag kan se paralleller med den tiden. Om vi bortser ifrån de rent ekonomiska siffrorna, så finns det andra faktorer som talar emot den nuvarande lösningen. Det mest markanta som jag ser det är det otroligt opersonliga med att ha ”exakt” samma souvenirer som t ex Frölunda eller Skellefteå. Som det är nu är det inte mycket mer än färgerna som skiljer. Dessutom upplever många, enligt mina högst ovetenskapliga efterforskningar, att shoppen numera är väldigt opersonlig.

Jag tycker att souvenirer är en del av föreningens själ (eller kärnverksamhet om vi pratar ekonomiska termer), och hade jag skrivit ett kritiskt blogginlägg angående detta hade troligen rubriken varit ”Ni rear ut er själ”. Nu är jag intresserad av kommunikation och lösningar och inget ”drev”, därför använder jag i stället detta medium. Min åsikt är dock bestämd, souvenirer bör vara en av huvudinkomsterna för en förening, som dessutom vill etablera sig i Europa. Inte ett nödvändigt ont, som lätt kan outsourceas.

Efter denna långa inledning, har jag följande frågor:

* Har intäkterna för souvenirer rasat, samtidigt som kostnaderna inte förändrats?
* Har det gjorts någon form av analys runt detta?
* Finns det möjlighet att ta tillbaka souvenirförsäljningen, eller finns det någon form av tidsbestämt avtal där Intersport har dessa rättigheter?
* Hur ser planen ut i det längre perspektivet, finns det en önskan att ta tillbaka souvenirförsäljningen?
* Hur kommer vi medlemmar kunna följa statusen på souvenirförsäljningen i fortsättningen?

Tack för att du tog dig tid!

Med vänliga hälsningar,
Håkan Fahlstedt

Troligtvis det bästa som kunde hända

Jag hade mentalt, mer eller mindre, redan skrivit denna text innan final sju ens hade börjat. Inte för att jag nödvändigtvis trodde på förlust, inte alls faktiskt, men för att inte jinxa det hela och för att jag ser det som ett bättre scenario i det längre perspektivet.
Ville jag inte att det fjortonde guldet skulle bärgas i år? Självklart vill jag ha ett guld per år, men jag är inte helt förtjust i att vinna ett, relativt oväntat, guld och sedan inte skörda av framgångarna, vilket skett tidigare.
Jag vill alltså påstå att det var rätt bra med en förlust igår, eller bra var ett jävligt dåligt ordval, men det finns i alla fall fördelar med gårdagens resultat. Jag tror nämligen att det finns en enorm potential till att bygga en dynasti de kommande åren, förutsatt att det läggs ner ett fortsatt hårt, hårt jobb. Mina tankar går nåt sånt här:
  • En förlust gör att de spelare/ledare som finns kvar nästa år kommer att vara extremt hungriga på det där guldet kommande säsong, i stället för att riskera en viss mättnad. Spelarförluster är även större vid ett guld.
  • Laget har dessutom sammansvetsats och rollerna har satts, vilket kommer att ge positiva effekter långt in i framtiden.
  • Förhoppningsvis har även populariteten/intresset för laget ökat i och med den smått heroiska insatsen i slutspelet, vilket kan leda till ett ökat publiksnitt. Just publiksnittet (jag gillar förvisso inte det mätetalet, men läs intäkt/match i stället) är otroligt viktigt för att ekonomin och dessutom stämningen på matcherna skall vara på högsta nivå.
  • Vi har fått fram en kapten som verkligen andas Brynäsanda
  • Det har dessutom skapats en ”Vi kan ta ett guld”-mentalitet kring laget. Den försvinner knappast till kommande säsong.
  • Jag gillar inte Bengtzén, av flera skäl, men det går inte annat än att berömma honom för årets lagbygge, och jag är övertygad om att kommande säsongs lag kommer att vara av samma kvalitet. Även om rykten om t ex Rittola oroar mig.
  • Det finns flera lovande juniorer som kommer att ta ett kliv till kommande säsong.
  • I och med att Brynäs tvingade fram en tredje hemmamatch i finalserien, blev det ekonomiska utfallet nästintill maximalt.
Summa summarum, det finns en enorm potential att bygga en ny storhetstid, om bara viljan, kraften och uthålligheten finns.
Självklart finns det utmaningar med kommande säsong med, det krävs enormt med jobb för att nå en final kommande säsong. Det finns såklart en risk med att  den gångna säsongen skapar en illusion om att det är enklare än vad det är att nå guldet, att det tummas lite på det hårda jobbet. Jag tror inte så blir fallet, men visst finns risken där. Det gäller redan med början på tisdag att sätta upp målen för inte bara kommande säsong utan kommande era. EN final är ingen final, målet måste ligga på nivån utan final, exempelvis de kommande tre åren, är vi inte ens i närheten av nöjda.
Nu har det gått något år efter den stora personalomsättningen, och den nya organisationen börjar sätta sig. Det innebär att kraven måste öka och här kommer vi supportrar in. Vi måste ställa höga krav, inte bara på spelare/ledare i laget, utan även på hur ledning/styrelse mm sköter allt från ekonomi till strategiska beslut. Jag tänker försöka sätta lite fler ord på detta här på bloggen, särskilt tiden fram till årsmötet. Jag skulle bli väldigt glad om ni som läser här ville dela med er med era tankar kring just detta.

Visa respekt!

Jag tänkte göra det här inlägget redan under semifinalserien, men jag tog mig aldrig tid. I alla fall, det pratas ju väldigt mycket om respekt kring tacklingar inom hockeyn. Tacklande spelare skall visa respekt, och även mottagande spelare skall visa respekt. Där tror jag inte vi behöver ha en långvarig diskussion, vi är alla eniga om detta. I alla fall till den grad att det finns en större enighet här än vad det finns kring huruvida en tackling är inom regelbokens gränser eller om en tackling är otillåten (utan respekt rent utav). För dessa diskussioner, som jag tagit upp tidigare är helt utan samförstånd eller konsensus, en tackling kan i en persons ögon kan vara fullt godkänd mesans den i en annan persons ögon är fullständigt regelvidrig. Denna diskussion kommer troligen alltid finnas. Dock finns det en möjlighet även här till att visa respekt. Nämligen att SHL/Ishockeyförbundet visar både supportrar och själva sporten respekt. Jag tänker såhär, alla dessa anmälningar/granskningar som förekommit under säsongen har inte bara ett stävande syfte utan det finns en annan viktig del i det hela, den pedagogiska/klargörande delen. Det är nämligen minst lika viktigt att granska tacklingar som i referensgruppens ögon inte är värda att granska. Detta för att öka förståelsen VARFÖR en tackling är ok, eller inte. Det är inte särskilt respektfullt att inte ens motivera varför en tackling inte är regelvidrig, särskilt när den renderar i skador eller upprör känslor i något av lagen eller hos supportrar.
Jag inbillar mig att om en överdriven granskning av tacklingar, som efterföljs av förklaringar varför beslutet togs angående friande eller fällande kommer att öka förståelsen för besluten enormt. Disciplinnämnden skulle bli tvungen att motivera BÅDE friande och fällande, vilket ökar kraven på transparens och tydlighet. Detta i sin tur kommer att förhoppningsvis öka förståelsen för besluten. Dessutom borde konsekvensen att öka när fler tacklingar granskas och besluten om dessa motiveras.
Bara för att förtydliga, så är detta inte i första hand en önskan om fler fällda tacklingar, som t ex de Brynäs åkt på i slutspelet, utan jag vill att saker ska bli tydligare och genomföras med en större respekt mot sporten och oss supportrar.

Jag glömmer aldrig ditt leende

Jag har länge tänkt formulera en text om de personer som förde mig in på denna bana av ett fanatiskt supporterskap för Brynäs IF, och bakgrunden till den här bloggens namn. Det är dock inga enkla texter att skriva, då den emotionella densiteten i dessa är otroligt hög. Men nån gång måste det göras, och en av dessa personer jag tänkt tillägna en text har i dag fattats oss i ett helt decennium.

Mitt allra första minne av Tommy Sandlin är inget glasklart minne, men vissa intryck är otroligt klara såhär cirka 35 år senare. Det jag minns är att Tommy hejade på mig och rufsade mig i håret och sa något roligt, men det som fastnade var det där leendet. Det där leendet som kunde avväpna vem som helst, det där varma ansiktsuttrycket som säkerligen skulle skynda på nedsmältningen av polarisarna avsevärt, om det nu användes i det syftet. Det fanns något så innerligt i det att det inte gick att missa, även för ett litet barn som jag var då. Det kom med ett okonstlat budskap om att ”jag bryr mig om dig”, ”jag vill dig allt väl”. Jag kan tyvärr inte göra känslan rättvisa i en text, men ni får hålla till godo av mina tafatta försök.
Jag inbillar mig att just detta gjorde honom till den fantastiska ledare han var, han såg verkligen det bästa i alla och hade en genuin önskan att få den personen att plocka fram det, vid rätt tillfälle. Det där samuraj-talet hade självklart inte bara med orden och göra utan det hade lika mycket med Tommys förmåga att förmedla det.

Någonstans där, med det rufsade håret, förädlades mitt Brynäs-intresse till fanatism, jag kände en otrolig stolthet att dela någon form av blodsband med en sådan legend och fantastisk person. Jag gladdes extra när han nådde framgång, och jag berördes hårdare än normalt vid de tillfällen där han, i mitt tycke, behandlades på ett mindre korrekt sätt.

Nästa personliga minne, som utspelar sig några månader efter guldet 1993. Den där lilla parveln med rufsat hår hade nått fram till studenten. Jag kan i efterhand skämmas lite över detta minne, då jag skulle velat reagera på ett lite annorlunda sätt än vad jag gjorde. Min far hade ordnat så att i gruppen av släktingar som väntade på att gratulera den nyutexaminerade gymnasieingenjören, fanns även en mästarcoach i form av Tommy Sandlin. Han hängde en Brynäs-flagga runt min hals och gav mig en guld-tshirt. Självklart var det där leendet på plats, det var så jag kände igen honom i folkvimlet. Jag var så okoncentrerad att jag inte hade full koll på vilka som gratulerade mig. Men leendet gick självklart inte att ta miste på. Som sagt, jag önskar jag reagerat annorlunda. Visat hur stort jag verkligen tyckte, att han var där.

Jag tror faktiskt, den där studenten var den sista gången jag träffade Tommy personligen. Vi hade ingen personlig relation alls mer än släktskapet. Men jag reagerade fortfarande väldigt kraftigt, den där dagen för tio år sedan, jag satt på jobbet och surfade in på Aftonbladet. Där möts jag av rubriken ”TOMMY SANDLIN DÖD”, som ett hårt slag i magen. Jag blev självklart väldigt ledsen, men även chockad. De senaste rapporterna hade ju varit bra, Tommy fick ju komma hem från sjukhuset. Jag var tvungen att lämna jobbet, och av nån anledning så hämtade pappa upp mig. Han hade inte hört nyheten och jag var tvungen att berätta det för honom. Om det inte brustit innan så gjorde det det då. Tårarna rann, en fantastisk människa fanns inte längre. Världen var en hockeyprofessor fattigare.

Nu har det alltså gått tio år, jag är helt övertygad om att Tommy sprider den värme bara han kan sprida, på den plats han befinner sig. Leendet finns där än idag, var du än är. Tack Tommy! Tack för att du gav mig det där leendet. Tack för allt du gjort för den förening jag älskar mest i världen. Tack!

Jag glömmer aldrig ditt leende.

Hymnen skall väljas

Jag har spenderat lördagsmorgonen till att lyssna igenom de olika kandidaterna till den kommande Brynäshymnen. Här kommer mina recenscioner, eller facit om ni så vill.

Samtliga finns att lyssna på här: http://www.brynas.se/artikel/67nzaiuif-1ekad/

I mitt tycke så krävs det en del för att få kallas hymn, ska den dessutom kallas Brynäshymn så blir kraven astronomiska. Finns det någon mer än Sven-Erik Fahlander som kan lyckas med detta? Jag är tveksam.  Mina kriterier är följande, det skall finnas ett intro som verkligen bygger upp stämningen, gärna någon referens till Brynäs historia. Sen skall det hela dundra igång med full pampighet, där refrängen är där det fullständigt exploderar. Sen refrängen, det är ju här det ska hända, publiken skal försättas i extas, eller åtminstone i närheten. Då krävs det en väldig pampighet och det krävs att texten är optimal för skränig allsång. När vi ändå är inne på texten, så finns det verkligen saker den måste innehålla en självklarhet är ju historien, men lika självklart ska det finnas en enorm stolthet i texten. Vidare bör det finnas kraft i orden som gör att varje besökare (och även spelare/ledare) sträcker lite extra på sig.

Här kommer i alla fall mina tankar om förslagen:

Brynäshymnen

Text: Texten har vissa av ingredienserna som krävs, lokalpatriotism och stolthet för föreningen till exempel. Men den utdragna refrängen drar ned betyget. (3/5)

Musik: Jag gillar pianot, frågan är bara hur det funkar i en stor arena. Pampigheten finns helt klart i refrängen (3/5)

Intro: Stämningsfullt piano som bygger upp det hela. Texten är lite för rätt på i introt, och det byggs inte upp på det sätt jag skulle önska. (3/5)

Refräng: Pampig och bra, men alla uuuuuutdragna ord är otroligt störande (Brynäs är vårt laaaaaaaaaaaaag till vår siiiiiiiiista daaaaaaaaaaaag). Det gör den dessutom sämre lämpad för allsång. (3/5)

Hela hallen

Text: Jag gillar texten den har referenser till historien, inslag av stolthet för klubben, den väver in några av Brynäs värdeord till och med. Andra versen kanske är lite ”corny”, finns det inte en miljon Brynäsfans i Sverige redan? (4/5)

Musik: Överlag tycker jag det är bra, jag stör mig på alla trummor. Kunde vi inte få in stråkar någonstans? (3/5)

Intro: Riktigt bra, här bygger musiken upp stämning sen kommer sången med tydlig flört till historia, Brynäsanda mm. Det jag kan tycka är lite fel är att trummorna kommer in lite för tidigt. Sång och gitarr/piano ett tag först hade varit perfekt. (4/5)

Refräng: Pampighet. Crescendo. Jag gillar! I början störde jag på ”BRYNÄS!”-delen, men jag har reviderat min åsikt lite. Jag tror det kan bli rätt så effektfullt att pausa musiken vid detta tillfälle och låta publiken vråla ”BRYNÄS!”. Ingen aning om låtskrivarna tänkt så, men jag bjuder på det tipset. Det enda jag stör mig på är trummorna, trummor som bärande musik funkar sällan i stora arenor. (4/5)

Sveriges bästa lag

Text: Nja, alla upprepningar av ”här kommer de igen” tycker jag är otroligt störande. Det finns dessutom få av de ingredienser jag vill ha med. (2/5)

Musik: Det händer liksom aldrig någonting. Från intro till refräng till slutet så är det samma lugna tempo ingen pampighet. Lite tråkigt och vemodigt. (2/5)

Intro: Rätt skönt piano, men sen blir det inte mycket mer. Det byggs inte upp nåt och textraderna är inte särskilt slagkraftiga. (3/5)

Refräng: Refräng? Ja, den finns väl där men det är inte helt lätt att hitta den och pampigheten lyser med sin frånvaro.

Tigerhjärta

Text: Jag gillar framförallt den subtila tonen i texten, ”Det kostar blod, svett och tårar, för ett fullsatt torg”. Det finns stolthet, lokalpatriotism och historia. Flörten med den ultimata Brynäslåten (Brynäs hej) gör inte denna text sämre på något vis. Det går alltid att diskuterar tiger-referenser, här stör det dock inte överdrivet. (4/5)

Musik: Även om jag kom fram till att jag gillar munspelet i introt, så håller det inte riktigt i resten av låten. Skippa munspelet förutom i introt. Musiken når aldrig riktigt upp till den pampighet som krävs heller. (3/5)

Intro: Vid första lyssningen gillade jag inte alls munspelet, det växer dock. Sen är det svårt att avgöra hur det funkar i stor arena. Texten bygger upp relativt bra.

Refräng: Mycket bra, en refräng som refererar till ”Legendernas förening” går inte annat än att gilla. Pampigheten är dock inte hundraprocentig. Sen kanske den inte är den optimala allsångstexten. (4/5)

Vi är guld

Text: Den här faller mig inte riktigt i smaken, ”Ni vet vad vi heter”, ”Vi tänder ett bloss” (gissar att det inte är cigaretter de syftar på ;-)) låter mycket märkligt till exempel. Sen är det för mycket upprepningar av ”Guuuuuuuuld”, visst är det det ultimata målet, men det är en lång väg dit. (2/5)

Musik: Trummorna i introt är bra, men sen tycker jag inte de ska vara med i lika stor utsträckning. Det finns i princip ingen variation i musiken från start till slut. (2/5)

Intro: Trummor i intron är sällan fel, det här introt skiljer sig en del mot de andra låtarna i att det startar i ett högre tempo och en nivå av pampighet. (4/5)

Refräng: Finns inte mycket till refräng i denna låt, ingen allsångspotential alls. (1/5)

 

Jag vet inte ännu om jag kommer att rösta på någon, som jag nämnde i början så finns det astronomiska krav för att få kallas Brynäshymn. Jag tycker inget av förslagen når upp till dessa krav direkt. Den enda jag tror skulle fungera, i den nuvarande produktionen,  är ”Hela hallen”. Men den är inte perfekt.

Stolt, stoltare, Brynässupporter

Det finns knappt några gränser för hur mycket stolthet jag känner över att vara supporter till världens bästa hockeyförening. Ibland blir ryggen dock någon grad rakare, som när Unicef-sammarbetet presenterades, eller som nyheten om lagets senaste initiativ. Läs här om du missat det.

Brynäs intar verkligen ledarpositionen i kampen mot huvudtacklingarna, och jag känner både stolthet och tacksamhet för att problemet tas tag i. Även om själva skadorna vid dylika tacklingar är huvudproblemet, så är ett nästan lika stort problem det faktum att det finns ALLTID nån som försvarar tacklingen OAVSETT hur den ser ut. Det är på grund av detta det finns flertalet återfallsförbrytare i SHL. Det går alltid att rättfärdiga saker för sig själv om någon annan påtalar att du inte gjort något fel. En coach som i tv förmildrar, en krönikör på en kvällstidning som förringar, ett fan på Facebook som försvarar. Skulle det i stället ges utrymme för självransakan, och kanske till och med självkritik, är vi helt plötsligt en lösning på spåret.

Det gäller att samtliga inblandade, spelare, ledare, publik osv är införstådda med problematiken. En spelare som delat ut en huvudtackling skall instinktivt veta att det var fel. Lika mycket som ärkepuckot på Amy Schumers föreställning ska veta att han gjorde bort sig totalt. Tyvärr sitter han väl med några polare och dunkar rygg… ”Fan, va rolig du va!”. Vi måste få bort allt detta, oavsett avsikt, uppsåt etc så är det enda att göra efter en huvudtackling att konstatera att det var fel och sen göra allt för att det inte händer igen.

Brynäs modell tar bort allt detta med förmildrande, förringande och försvarande. Det kommer inte att förekomma några ryggdunkningar ”Snygg tackling, tråkigt att det blev en skada”. Det blir snarare sneda blickar och suckar. Sen hoppas jag ju att vi slipper sådana tacklingar från Brynäs helt.

Avslutningsvis vill jag tacka alla inblandade som kom fram till denna eminenta idé. Jag gissar att stora delar av föreningen varit involverad.

Viktigaste laguppställningen?

Nu är det knappt en vecka kvar till Brynäs IFs årsmöte. Där ska framtiden stakas ut, och de som ska leda föreningen framåt skall tillsättas. Valberedningen släppte igår deras förslag till den kommande styrelsen. Det kommer att bli en rätt så rejäl omsättning på platserna, bland annat på ordförandeposten. Jag ser det som mer eller mindre naturligt, efter ett år som har varit minst sagt mindre lyckat.

Jag har egentligen inga åsikter runt de namn som föreslås, jag har nämligen ingen aning om vilka dessa personer är, med undantaget av Andreas Dackell såklart. Det är här jag tycker valberedningen brister i sin kommunikation. Borde inte vi som medlemmar få en lite mer djupgående analys runt hur resonemanget gått kring vilka roller som skall tillsättas och hur de personer som föreslås passar in i den analysen? Det fanns, vad jag vet, även förslag på namn från medlemmar. Hur har tankarna gått kring dessa? Vad gjorde att valberedningen valde dessa namn framför de av medlemmarna föreslagna? Förekom det fler förslag från medlemmar? Finns det till och med någon med i valberedningens nomineringar, som kommer av förslag från medlemmar? Kjell Damberg (ordföranden i valberedningen) säger, om Jürgen Lorenz i GD: ” Han är rutinerad och passar in på profilen.” Vore det inte intressant om han fick utveckla lite hur denna profil ser ut? Jag skulle då vilja ha lite mer kött på benen innan jag lägger min röst.

När vi nu har en funktion i vår förening med mycket stor makt, borde den även arbeta på ett så transparent sätt som möjligt. På så sätt skulle inte funderingar, likt mina, behöva uppstå bland medlemmarna. Dessutom skulle ju det fås ett större förtroende för nomineringarna, om det finns en motivering bakom.

Jag har även lite funderingar kring det här med nomineringen av Valberedningen. Det finns reglerat hur nominering av styrelseledamöter går till, vilket har gjorts relativt strikt efter den senaste stadgeändringen. Nomineringen av de som har störst makt, när det kommer till vilka som skall nomineras till styrelseplatser, är dock mer godtyckligt. Så länge inga andra medlemmar engagerar sig, är dessa personer som sitter i valberedningen är de enda tre personerna i hela föreningen som kan bestämma hur en kommande styrelse skall se ut. Vilka som skall sitta kvar, vilka som skall komma in och vilka som skall sluta. Som det är nu måste förslag lämnas in till valberedningen fyra veckor innan årsmötet. Valberedningen har därefter inga krav (i stadgarna) på att redovisa dessa namn. Utan det är helt upp till den som föreslår namnen att återigen meddela sin nominering på årsmötet. Där först får vi i så fall, förhoppningsvis, höra valberedningens motivering till att de valde bort det föreslagna namnet. Hur vore det om valberedningen i en kort analys/presentation av de nominerade även presenterade namn som föreslagits av medlemmar och en liten motivering varför de inte valt dessa namn? Nu flyttas ju diskussionen till årsmöte och med allt vad käbbel detta kan innebära.

Vidare finns det inte mycket reglerat hur valberedningens arbete skall gå till. Det som sägs i stadgarna runt valberedningen är följande:

Valberedningen ska senast åtta veckor före årsmötet ha samtal med ordförande, styrelseledamöter och revisorer, vars mandatperiod löper ut.

Valberedningen ska pröva kandidater som föreslagits av röstberättigad medlem senast fyra veckor före årsmötet. Därefter får röstberättigad medlem inte föreslå nya kandidater.

Med andra ord är de enda kraven på en valberedning att träffa avgående styrelseledamöter två månader innan årsmötet, och ta emot förslag på nomineringar från medlemmar och, utan att redovisa dessa, förkasta dem. Vi kan jämföra med andra klubbar, här är Djurgårdens variant:

Valberedningens uppgift är att på föreningsmedlemmarnas vägnar förbereda årsmötets val av styrelse och övriga förtroendeuppdrag. 

Valberedningsprocessen med utgångspunkt från 2009 års stadgar kommer i princip att följa nedanstående grundmönster.

Grundmönster för valberedningsarbetet.

Ett huvudsyfte med de nya stadgarna är att skapa öppenhet och förutsägbarhet beträffande de förtroendeval som skall äga rum vid årsmötet.

Föreningens medlemmar kan när som helst under verksamhetsåret kontakta valberedningen med idéer och förslag som kan påverka valberedningsarbetet på kortare eller längre sikt. Valberedningen behandlar alla förslag förtroligt.

Senast sex veckor före årsmötet presenterar valberedningen vilka förutsättningar som gäller för de val som skall ske vid årsmötet. Om det är möjligt lägger valberedningen ett komplett förslag redan på detta stadium. 

Tre veckor före årsmötet presenterar valberedningen på föreningens hemsida sitt slutgiltiga förslag. 

Det är särskilt viktigt att medlemmar som har förslag som kan påverka det slutgiltiga valberedningsförslaget hör av sig i så god tid som möjlig.

Målsättningen är att det slutgiltiga förslaget enhälligt skall kunna antas av medlemmarna vid årsmötet. Därigenom skickar årsmötet en tydlig förtroendesignal till de personer som väljs till olika förtroendeuppdrag. Vidare skickar årsmötet en tydlig signal om stabilitet och förutsägbara förhållanden till alla intressenter som föreningen är beroende av.

Om en föreningsmedlem vill väcka annat förslag än valberedningens vid årsmötet så går det bra, men om det skall kunna bli föremål för val måste förslaget skriftligen ha inlämnats till valberedningen senast en vecka efter det att valberedningen offentliggjort sitt slutgiltiga förslag eller uttryck på annat sätt senast två veckor före årsmötet. 

Valberedningen uppgift under hela valberedningsprocessen ända fram till och med årsmötet är att söka lösningar som ett enigt årsmöte kan anta. Om detta inte visar sig möjligt åvilar det valberedningen att så snart möjligt, senast på årsmötet, informera om det alternativa förslag till valberedningens som föreligger. 

Följande kriterier och utgångspunkter är viktiga i valberedningens arbete:

• I valet mellan olika alternativa förslag skall valberedningen prioritera det man sammantaget bedömer bäst tjänar hela föreningens bästa.

• Avgörande kriterier i valet mellan olika alternativ är att tillförsäkra bästa möjliga kompetens, erfarenhet och kontaktnät för styrelsens arbete. 

• Vid bedömningen av olika alternativa förslag skall valberedningen beakta vad som kan komma att krävas även på längre sikt än det närmaste verksamhetsåret. 

• Valberedningen skall löpande under året följa styrelsens arbete och verksamheten i sin helhet så att man är uppdaterad på aktuella problem och framtidsmöjligheter för att ha en så god grund som möjligt för de självständiga bedömningar som krävs.

Förutom tydligheten, så innehåller dessa instruktioner en väsentlig skillnad, i Djurgårdens fall finns det möjligheter för medlemmar att komma med alternativa förslag EFTER valberedningen offentliggjort sina förslag. I Brynäs är detta omöjligt. Hos oss skall medlemmars förslag vara valberedningen tillhanda senast fyra veckor innan årsmötet, medans valberedningens förslag skall presenteras en vecka innan årsmötet.

Jag skulle gärna se att det inleddes ett arbete inom föreningen för att förändra de saker jag tar upp ovan. Hur valberedningen nomineras, hur stadgarna reglerar valberedningens arbete och slutligen hur förslag av styrelsemedlemmar till valberedningen tas emot och redovisas. Jag tror även det finns utrymme för att utöka valberedningens medlemmar till t ex fem personer. Det stora arbete dessa personer utför ska inte underskattas, och då kan det vara bra att kunna dela upp uppgifterna på flera. Nu borde jag förstås skrivit ihop en motion kring detta, men tyvärr fanns inte tiden för att få till en riktigt välformulerad sådan. Men nästa årsmöte finns det möjligheter.

Jag är inte på något vis ute efter en tillbakagång till de röriga, nästan kaosartade, årsmötena vi hade för ett antal år sedan. Jag är ute efter att vi ska bli bättre, på alla plan, och framförallt bli en så transparent och öppen förening det bara går.

Jag skulle vilja avsluta med en uppmaning:

Gå på årsmötet, bidra till föreningens positiva utveckling. Diskutera föreningens framtid, med öppet sinne. Det finns alltid utrymme att bli bättre. Tack!

En bra start?

Jag tänker inte på något sätt ifrågasätta projektet ”En bra start” i detta inlägg, jag kommer inte ens att beröra det ämnet. Jag vill dock koppla ihop detta inlägg med det föregående, därav den något tvetydiga titeln.

Det har gått någon vecka sedan Brynäs bjöd in till frågestund, och jag kan känna att det börjar bli dags att ta upp tråden igen. Vad händer? Vad görs? Hur ser bokslutet ut? Osv.

Jag är inte ute efter en ny frågestund, utan lite mer ”leva som man lär”, dvs vara så transparenta som jag tyckte budskapet förmedlade på frågestunden. För det var ju lite det där med att frågestunden var just en bra start på någonting ”nytt”, men det minst lika viktiga är uppföljningen. I mitt fall är även förmedlingen av den djupare analysen viktig.

Jag har väldigt länge gått och funderat på en och samma fråga, ”vad händer med Morgondagens Brynäsare?”. Ända sedan ikonen Ove Molin lämnade föreningen har jag haft en känsla av att det, mycket unika, projekt som Thelin och Sundlöv snickrade ihop, medvetet eller omedvetet, sakta började tyna bort eller åtminstone förändras i grunderna. Det här är naturligtvis bara min känsla, och absolut inte några fakta.

Det går dock inte att bortse ifrån att Ove hade en stor roll i Morgondagens Brynäsare. Även Sundlöv värnade ju ömt om sin skapelse. Nu finns ingen av dessa herrar kvar i föreningen, och det är naturligt att saker och ting förändras när viktiga drivkrafter försvinner.

Ytterligare indikationer har dykt upp dels i intervjuer med spelare som lämnat föreningen, men även andra har uppmärksammat att saker förändrats.

Dessutom har de i mina lekmannamässiga ögon, sett väldigt konstigt ut när spelare som Lööke, Brodecki och Nørstebø lämnar klubben. Det kan finnas massor med anledningar till att dessa spelare inte får nya kontrakt, och jag kan inte säga rakt ut om det är rätt eller fel. Däremot får jag inte riktigt ihop det när det kommer till just Morgondagens Brynäsare.

Min uppfattning om hur det hela var tänkt, är att Morgondagens Brynäsare skapades för att fånga upp de spelare som inte riktigt tar en plats i A-laget, men som är för bra för att spela juniorhockey, dvs de ligger lite mittemellan. Dessa spelare pekas ut och individuella planer för dem utformas. Vissa mår bra av utlåning till exempelvis en Allsvensk klubb, andra kanske får hoppa mellan A-lag och J20 och får dessutom en mentor eller liknande (Oves roll). Detta för att inom rimlig tid få spelaren i fråga att ta en ordinarie tröja i representationslaget.

När Morgondagens Brynäsare avhandlades på frågestunden lät det mer som att projektet var synonymt med att få fram lovande juniorer. Vilket inte alls stämmer överens med min bild av vad det var tänkt som. Juniorverksamheten är naturligtvis en del i det hela, men den är egentligen bara en leverantör av ”halvfabrikat” till Morgondagens Brynäsare, alternativt färdiga ”produkter” till A-laget.

Det är här den djupare analysen kommer in, jag vore väldigt tacksam om det kunde belysas lite från nuvarande ledning om hur det står till med det hela. De kanske har en annorlunda syn på hur det hela skall bedrivas, vilket förstås är upp till dem. Dock bör ju detta i så fall förmedlas på ett tydligt sätt.

Visst kunde jag kommit med dessa funderingar på frågestunden, men jag tycker inte riktigt att denna typ av frågor lämpar sig i ett sådant forum. Jag vill ha ett längre svar än vad som är möjligt under en två timmar lång frågestund. Jag hoppas det dyker upp lite information som rätar ut mina frågetecken. För projektet är ett mycket gott initiativ, och gör Brynäs juniorsatsning till något unikt, och det är otroligt viktigt att behålla.

En bra start

Nu syftar faktiskt inte titeln på Brynäs spännande projekt, utan helt enkelt att jag tycker tisdagens supportrmöte var just detta. En bra start på någonting som kan bli riktigt bra. Transparens och direkt kommunikation med medlemmar etc, har ibland lämnat lite att önska när det kommer till Brynäs. Därför är tisdagens initiativ ett steg i rätt riktning.

Jag tycker Johan Stark gör ett gott intryck vad gäller hans insikt i det minst sagt usla läget föreningen befinner sig i. Han hymlar inte att det är åt helvete och det krävs otroligt mycket jobb för att ta oss ur detta.

Sen räcker det ju tyvärr inte med insikt och god vilja, för att få skutan på rätt köl igen. Det krävs en plan och att den följs. Här är väl där informationen blir mer knapphändig, vilket jag till viss del kan förstå. Forumet är inte lika lämpat för djuplodande analyser, som det är för raka och ärliga svar på oroliga frågor.

Som jag ser det finns det behov för både möten som i tisdags, men även möten på en annan nivå, med djupare analyser och diskussioner. Troligtvis med mindre, och mer riktade grupper.

Inför mötet hade jag en hel del frågor nedtecknade. Jag ställde faktiskt inte en enda av dem, dels berodde det på att de fick sitt svar, men huvudorsaken var mest att jag inte tror att jag skulle få ett, på grund av tidsbrist, tillräckligt ingående svar under mötet.

Frågor av mer strategisk natur bollades mer eller mindre över till den kommande styrelsen. Kanske borde även styrelsen bjuda in till liknande möte? Deltagit på detta möte? Det tycker i alla fall jag. Det här med att det är upp till styrelsen att välja väg, kan jag såklart förstå. Dock blir jag ju lite orolig över att det innan dess saknas utstakad riktning. Nog för att det snart är årsmöte, med möjligen förändrad sammansättning av styrelsen. Det skall dock, i mina ögon, inte spela nån roll. Strategin, den röda tråden, bör vara mer varaktig/långsiktig än endast en mandatperiod.

Nu är det dags för oss medlemmar att inte göra samma misstag som Brynäs gjort vid de två senaste gulden, vara nöjda. Detta var bara början. Nu ökar vi kraven och stödet, så samtliga som jobbar med att bärga ett guld till vår anrika förening både känner press och inspiration.