Det är ingen jävla lekstuga

Då verkar det bli som jag var rädd för, Sundlöv väljer att gå vidare. Han ska enligt rykten ha tackat nej till bjuda-med-armbågen-kontraktet Brynäs (även det enligt rykten) har erbjudit honom. Det går ju såklart att ha åsikter om att jag har åsikter om saker som inte är mer bekräftade än artiklar i kvällstidningarna. Men i det läge när transparensen helt har lämnat vår förening, där kommunikationen endast sker via förvirrade intervjuer i tv eller saft-och-bullar-intervjuer i någon podcast och det inte finns ETT ENDA uttalande, i Brynäs officiella kanaler, från styrelse eller klubbdirektör när det kommer till alla rykten och frågor om framtiden. Det är långt ifrån ett styrkebesked, det är långt ifrån ett bra ledarskap och det är långt ifrån någon som helst Brynäsanda.

Jag är en stark avståndstagare till “Avgå alla”-pöbeln, men i dag känns det nästan frestande att plocka upp en påse fjädrar och en hink tjära och gå med i fackeltåget. Jag ser inte frågorna kring Brynäs framtid så mycket i personer som jag ser det i personligheter och egenskaper. Så här:

Sundlöv var med I det senaste eventet som anordnades för Privatpartners, där han svarade MYCKET tålmodigt på samtliga frågor. Han har dessutom i intervjuer påtalat hur viktigt det är att tänka att ingen är större än föreningen, och det känns verkligen hur han brinner för detta. Sen går det ju inte att påstå att han har ett helt fläckfritt track-record, det finns beslut och värvningar som har varit långt ifrån lyckade. Men finns det någon sportchef som inte har både bra och dåliga värvningar på sitt samvete? Sen kommer vi till problemet att bedömningen av en sportchefs arbete görs endast i nuet, när det blir kval har ett uselt jobb utförts, när det blir final är det ett fantastiskt jobb. Ta istället SM-guldet 2012, hur många års jobb hade inte bäddat för just det. Framgång bygger ju på hårt arbete under längre tid, Jakob Silfverberg bestämde sig inte veckorna innan säsongen 11/12 startade att bli en fantastisk hockeyspelare, han hade jobbat mer än ett decennium för det. Ta Rögle, ta Växsjö, ta Skellefteå lag som gått från medioker till succé, det gjordes inte på en fikarast. Sen föder framgång såklart ny framgång, om det går att förvalta den. Brynäs har misslyckats vid flera tillfällen, och i stället för dynastier har det blivit one-hit-wonders 1980, 1999 och 2012. Efter guldet 1993 lyckades man hålla i det ett tag i alla fall, och det tog inte 13 år innan nästa guld. Vad jag vill säga är att det gäller att hitta människor som både har passande egenskaper OCH har en passion och förståelse för föreningen. Jämför till exempel med Campese som i de flesta intervjuer pratar om jaget och vad han själv gjort rätt och vad andra gjort fel. Jag påstår inte att han har kompetensen, men jag är tveksam till passionen och brinnandet för föreningen. Sen har vi vår styrelseordförande, där är det helt omöjligt att bedöma passionen, han syns inte och när han syns är det inte några passionerade intryck som ges. Samma här, kompetensen inom vissa områden finns säkert, valberedningen har ju ändå bedömt honom som lämplig att vara styrelsemedlem i över ett decennium. Men ledarskap innefattar även kommunikativa egenskaper, vara ansiktet utåt står det till och med i stadgarna om styrelseordförandes roll.

När det nu inte finns några officiella uttalanden, blir jag som så många andra tvungen att lita på rykten och information som letar sig fram i inofficiella kanaler. Den bilden gör ju inte en bitter gammal medlem som mig särskilt lugn. När nu det verkar som om den som troligen brinner mest för föreningen skall lämna skutan blir jag som sagt smått benägen att gå med i den sällan genomtänkta skaran Internet-tyckare.

Det får vara slut på amatörmässigheten och lekstugan, det är dags att visa ledarskap och det är dags att börja kommunicera med oss medlemmar och andra som brinner för vår anrika förening. Det finns ingen annan väg ut ur detta än att vi alla som har den här passionen samlar oss kring idén om att föreningen först och främst skall överleva och sedan gå mot MYCKET bättre tider. Detta utan att sätta upp flummiga mål som X antal guld inom Y antal år. Överleva och sedan bättre tider, just nu räcker det. För oavsett om det tar ett, tre eller tio år, så är alternativet katastrof i så många bemärkelser. Långsiktiga finaldeltaganden, trumfar kortsiktiga guld alla dagar i veckan.