Vi behöver ett manifest

Vi är nog flertalet som minns, den mycket märkliga, presskonferensen där en tårögd Bert Robertsson, med pålagd norrlandsdialekt, pratade om deras manifest där de, bland annat, inte unnar någon annan framgång. Vi kan tycka både det ena och det andra om det hela, men det finns ett viktigt men här. Att inte unna någon annan framgång, är en mer elak omskrivning av att vilja vinna till varje pris och manifestet är det som håller samma hela alltet. Det är här det börjar bli intressant, för är det något som verkligen behövs nu i vår kära förening så är det just något att samla oss kring, något att brinna för, en gemensam riktning att dra skutan i. Sen om detta är en kaxig text eller om det är en person som pekar med hela handen, är mindre viktigt. Även om jag tror att lösningen ligger mer i det senare än i det förra.

Brynäs står, som jag om många med mig känner, i ett vägskäl där båda (eller är det flera?) vägvalen är mer eller mindre oklara. Vi är på väg in i något nytt, som för min del inte riktigt känns igen. Det har under de senaste säsonger hänt en hel del på ledande positioner, som tränare, sportchef och klubbdirektör. Det vore ju konstigt om detta inte satt sina spår, men som en förening med en lång och framgångsrik historia, borde det finnas en röd tråd i saker och ting oavsett vem som sitter i ledande positioner. Det är här jag tycker att ett manifest, eller vad vi nu väljer att kalla det, kommer in. Det ska framgå precis vilken ishockey vi ska spela, hur vi agerar i allt från förberedelse inför match till hur vi pratar med media. Jag pratar naturligtvis inte om ett avancerat, och enormt, regelverk utan ett sätt att tänka och agera, som gör det självklart i varje situation, hur vi agerar. Hur vi vinner, guld.

Jag skulle vilja påstå, med ett lagom mått av överdriven dramatik, att det kommande årsmötet är det viktigaste i modern tid. Det är i alla fall viktigt för valberedningen att hitta de som skall lyfta allt från ekonomi till en nivå som är mycket, mycket högre än dagens. Sen är ju nästa steg att den nya styrelsen kan vägleda kansliet till att utföra stordåd, vilket är det som krävs för att vända på den nedåtgående trenden som funnits långt innan guldet 2012. Många pratar nämligen bara om tiden efter det senast guldet, men faktum är att bortser vi från guldsäsongen så har trenden varit nedåt under många år. Även om trenden endast varit svagt nedåtlutande.

Det är dock inte bara valberedningen som har ett enormt ansvar, vi som medlemmar har ett minst lika stort ansvar. Detta ansvar sträcker sig även längre än bara under timmarna som årsmötet vaknar. Medlemskapet sträcker sig över hela året, och därmed även ansvaret. Vi måste vara aktiva och både kräva saker och samtidigt vara beredda att ställa upp efter bästa förmåga när behovet uppstår.

Men om vi fokuserar på årsmötet, så gäller det att dels dyka upp, kanske vara frågvis och till och med kritisk. Det viktigast är dock att blicka framåt, vem eller vilka är rätt att leda vår kära förening framåt? Har du funderat runt detta? Har du kanske till och med en idé om namn? Har du i så fall kontaktat valberedningen? Nu kanske alla inte bör komma med egna förslag, men varför inte samtala med dina närmast om det hela och kanske gemensamt hitta någon lämplig. Eller åtminstone få igång en intressant diskussion, för att sedan kanske ta med tankarna till årsmötet.

När det kommer till föreningen så finns det ju lite att göra framöver. Ett underskott som ryktas ligga på runt åtta-nio miljoner är inte ett optimalt utgångsläge, om man vill vara aspirant till guldet. Johan Stark måste snabbt gå ut och visa att han är den som skall leda oss tillbaka till den säkra sidan, med ett starkt eget kapital. Han, eller möjligen någon annan i klubbledningen, måste även dra ledarskapet när det gäller det sportsliga. En ny, ”vi tog oss i alla fall till slutspel, trots alla skador”-säsong är inte något vi som brinner för föreningen vill se. Så där krävs det järnhand att styra med. Är Bengtzén rätt man för denna uppgift? Jag har min åsikt, men den får ju mer än gärna motbevisas. Här tror jag Bengtzén har en annan utmaning att ta sig an, han måste förklara hur han tänker, både på kort och lång sikt. För i dagsläget finns fler frågor än svar. Jag menar förstås inte att han detaljerat redovisar varenda tanke med värvningar osv. Men de breda penseldragen och kanske även någon detalj kring vissa val han gör. Tydlighet är det enda som kan lugna den växande skaran av supportrar.

Slutligen finns en enorm utmaning framöver, En bra start. Jag är den förste att både hylla och försvara detta projekt, men nu gäller det mer än någonsin att väva ihop detta projekt med den stora helheten som är Brynäs Idrottsförening. Där har de ansvariga misslyckats, för det gäller att med all tydlighet visa att det engagemang som läggs ner i en bra start, gynnar en resa närmare guldet. För det är det Brynäs Idrottsförening måste sträva mot i både första, andra och tredje hand. Guldet, de där skinande medaljerna som vi varje år längtar så mycket efter. All annan verksamhet, hur behjärtansvärd den må vara, är underordnad detta. Jag tror inte det är särskilt svårt att påvisa saker som talar för att ”En bra start” verkligen tar oss närmare guldet, men Brynäs måste visa det med all önskvärd tydlighet annars finns det inget hopp för projektet.

Allt detta jag nämnt kräver denna samlande kraft, som ett manifest för symbolisera, så nu är det upp till oss medlemmar, valberedningen, styrelsen, klubbledningen, tränarstaben, spelartruppen och korvförsäljarna att få fram denna gemensamma kraft. Arbetet börjar idag, och kraven är lika höga på dig som på någon annan av de ovan nämnda funktionerna.

Hög tid att gå vidare

Detta är för mig det sista kapitlet i soppan ”Arbetarbladet granskar en bra start”. Jag tänker dessutom försöka hålla mig rätt så kort. I dagens tidning skriver de ledande kommunpolitikerna, på debattplats, en kommentar till den pågående (eller är den avslutad nu?) granskningen som görs av Arbetarbladet. Något sent tycker jag de kommer med sina kommentarer, men det kanske är efter uppmaningen av chefredaktören att avvakta med kritiken till att hela granskningen publicerats.

I alla fall, framkommer väl inga nyheter deras bild sammanfaller rätt så väl med alla oss andras bild, Arbetarbladet har betett sig rätt så småaktigt och oseriöst. Det finns ju ingen annan syn att ha, om man nu inte vill leka Bagdad Bob och försvara saker och ting in absurdum. Arbetarbladet svarar på inlägget, på ungefär samma sätt som han gjort vid samtliga tillfällen som de fått kritik. På en smått oförskämd och förnärmad ton, delger han:

”Ta det ansvaret i stället för att grundlöst påstå att Arbetarbladets granskning inte är seriöst framställd.”

Det summerar väl det hela rätt så bra, Arbetarbladet är felfria och oavsett vad som framkommer är de felfria och 100 % objektiva. Att inte ens ett uns av självkritik skulle infinna sig, tycker jag är märkligt. Men jag tänker inte älta denna historia mer. Det är bättre att blicka framåt och se det positiva i projektet. På måndag tänker jag ta med mig barnen till Gavlerinken för ”Playday”, ett av många bra initiativ från En bra start.