Hymnen skall väljas

Jag har spenderat lördagsmorgonen till att lyssna igenom de olika kandidaterna till den kommande Brynäshymnen. Här kommer mina recenscioner, eller facit om ni så vill.

Samtliga finns att lyssna på här: http://www.brynas.se/artikel/67nzaiuif-1ekad/

I mitt tycke så krävs det en del för att få kallas hymn, ska den dessutom kallas Brynäshymn så blir kraven astronomiska. Finns det någon mer än Sven-Erik Fahlander som kan lyckas med detta? Jag är tveksam.  Mina kriterier är följande, det skall finnas ett intro som verkligen bygger upp stämningen, gärna någon referens till Brynäs historia. Sen skall det hela dundra igång med full pampighet, där refrängen är där det fullständigt exploderar. Sen refrängen, det är ju här det ska hända, publiken skal försättas i extas, eller åtminstone i närheten. Då krävs det en väldig pampighet och det krävs att texten är optimal för skränig allsång. När vi ändå är inne på texten, så finns det verkligen saker den måste innehålla en självklarhet är ju historien, men lika självklart ska det finnas en enorm stolthet i texten. Vidare bör det finnas kraft i orden som gör att varje besökare (och även spelare/ledare) sträcker lite extra på sig.

Här kommer i alla fall mina tankar om förslagen:

Brynäshymnen

Text: Texten har vissa av ingredienserna som krävs, lokalpatriotism och stolthet för föreningen till exempel. Men den utdragna refrängen drar ned betyget. (3/5)

Musik: Jag gillar pianot, frågan är bara hur det funkar i en stor arena. Pampigheten finns helt klart i refrängen (3/5)

Intro: Stämningsfullt piano som bygger upp det hela. Texten är lite för rätt på i introt, och det byggs inte upp på det sätt jag skulle önska. (3/5)

Refräng: Pampig och bra, men alla uuuuuutdragna ord är otroligt störande (Brynäs är vårt laaaaaaaaaaaaag till vår siiiiiiiiista daaaaaaaaaaaag). Det gör den dessutom sämre lämpad för allsång. (3/5)

Hela hallen

Text: Jag gillar texten den har referenser till historien, inslag av stolthet för klubben, den väver in några av Brynäs värdeord till och med. Andra versen kanske är lite ”corny”, finns det inte en miljon Brynäsfans i Sverige redan? (4/5)

Musik: Överlag tycker jag det är bra, jag stör mig på alla trummor. Kunde vi inte få in stråkar någonstans? (3/5)

Intro: Riktigt bra, här bygger musiken upp stämning sen kommer sången med tydlig flört till historia, Brynäsanda mm. Det jag kan tycka är lite fel är att trummorna kommer in lite för tidigt. Sång och gitarr/piano ett tag först hade varit perfekt. (4/5)

Refräng: Pampighet. Crescendo. Jag gillar! I början störde jag på ”BRYNÄS!”-delen, men jag har reviderat min åsikt lite. Jag tror det kan bli rätt så effektfullt att pausa musiken vid detta tillfälle och låta publiken vråla ”BRYNÄS!”. Ingen aning om låtskrivarna tänkt så, men jag bjuder på det tipset. Det enda jag stör mig på är trummorna, trummor som bärande musik funkar sällan i stora arenor. (4/5)

Sveriges bästa lag

Text: Nja, alla upprepningar av ”här kommer de igen” tycker jag är otroligt störande. Det finns dessutom få av de ingredienser jag vill ha med. (2/5)

Musik: Det händer liksom aldrig någonting. Från intro till refräng till slutet så är det samma lugna tempo ingen pampighet. Lite tråkigt och vemodigt. (2/5)

Intro: Rätt skönt piano, men sen blir det inte mycket mer. Det byggs inte upp nåt och textraderna är inte särskilt slagkraftiga. (3/5)

Refräng: Refräng? Ja, den finns väl där men det är inte helt lätt att hitta den och pampigheten lyser med sin frånvaro.

Tigerhjärta

Text: Jag gillar framförallt den subtila tonen i texten, ”Det kostar blod, svett och tårar, för ett fullsatt torg”. Det finns stolthet, lokalpatriotism och historia. Flörten med den ultimata Brynäslåten (Brynäs hej) gör inte denna text sämre på något vis. Det går alltid att diskuterar tiger-referenser, här stör det dock inte överdrivet. (4/5)

Musik: Även om jag kom fram till att jag gillar munspelet i introt, så håller det inte riktigt i resten av låten. Skippa munspelet förutom i introt. Musiken når aldrig riktigt upp till den pampighet som krävs heller. (3/5)

Intro: Vid första lyssningen gillade jag inte alls munspelet, det växer dock. Sen är det svårt att avgöra hur det funkar i stor arena. Texten bygger upp relativt bra.

Refräng: Mycket bra, en refräng som refererar till ”Legendernas förening” går inte annat än att gilla. Pampigheten är dock inte hundraprocentig. Sen kanske den inte är den optimala allsångstexten. (4/5)

Vi är guld

Text: Den här faller mig inte riktigt i smaken, ”Ni vet vad vi heter”, ”Vi tänder ett bloss” (gissar att det inte är cigaretter de syftar på ;-)) låter mycket märkligt till exempel. Sen är det för mycket upprepningar av ”Guuuuuuuuld”, visst är det det ultimata målet, men det är en lång väg dit. (2/5)

Musik: Trummorna i introt är bra, men sen tycker jag inte de ska vara med i lika stor utsträckning. Det finns i princip ingen variation i musiken från start till slut. (2/5)

Intro: Trummor i intron är sällan fel, det här introt skiljer sig en del mot de andra låtarna i att det startar i ett högre tempo och en nivå av pampighet. (4/5)

Refräng: Finns inte mycket till refräng i denna låt, ingen allsångspotential alls. (1/5)

 

Jag vet inte ännu om jag kommer att rösta på någon, som jag nämnde i början så finns det astronomiska krav för att få kallas Brynäshymn. Jag tycker inget av förslagen når upp till dessa krav direkt. Den enda jag tror skulle fungera, i den nuvarande produktionen,  är ”Hela hallen”. Men den är inte perfekt.

Publicerat av

Håkan Fahlstedt

Född brynäsare och har besökt Gavlerinken sedan treårsåldern. Gjorde några år som supporterklubssordförande. Gick vidare till att bli sponsor och nu tycker jag mest. Här tänker jag fokusera på saker runt Brynäs, mer än matchanalyser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *