Vi behöver ett manifest

Vi är nog flertalet som minns, den mycket märkliga, presskonferensen där en tårögd Bert Robertsson, med pålagd norrlandsdialekt, pratade om deras manifest där de, bland annat, inte unnar någon annan framgång. Vi kan tycka både det ena och det andra om det hela, men det finns ett viktigt men här. Att inte unna någon annan framgång, är en mer elak omskrivning av att vilja vinna till varje pris och manifestet är det som håller samma hela alltet. Det är här det börjar bli intressant, för är det något som verkligen behövs nu i vår kära förening så är det just något att samla oss kring, något att brinna för, en gemensam riktning att dra skutan i. Sen om detta är en kaxig text eller om det är en person som pekar med hela handen, är mindre viktigt. Även om jag tror att lösningen ligger mer i det senare än i det förra.

Brynäs står, som jag om många med mig känner, i ett vägskäl där båda (eller är det flera?) vägvalen är mer eller mindre oklara. Vi är på väg in i något nytt, som för min del inte riktigt känns igen. Det har under de senaste säsonger hänt en hel del på ledande positioner, som tränare, sportchef och klubbdirektör. Det vore ju konstigt om detta inte satt sina spår, men som en förening med en lång och framgångsrik historia, borde det finnas en röd tråd i saker och ting oavsett vem som sitter i ledande positioner. Det är här jag tycker att ett manifest, eller vad vi nu väljer att kalla det, kommer in. Det ska framgå precis vilken ishockey vi ska spela, hur vi agerar i allt från förberedelse inför match till hur vi pratar med media. Jag pratar naturligtvis inte om ett avancerat, och enormt, regelverk utan ett sätt att tänka och agera, som gör det självklart i varje situation, hur vi agerar. Hur vi vinner, guld.

Jag skulle vilja påstå, med ett lagom mått av överdriven dramatik, att det kommande årsmötet är det viktigaste i modern tid. Det är i alla fall viktigt för valberedningen att hitta de som skall lyfta allt från ekonomi till en nivå som är mycket, mycket högre än dagens. Sen är ju nästa steg att den nya styrelsen kan vägleda kansliet till att utföra stordåd, vilket är det som krävs för att vända på den nedåtgående trenden som funnits långt innan guldet 2012. Många pratar nämligen bara om tiden efter det senast guldet, men faktum är att bortser vi från guldsäsongen så har trenden varit nedåt under många år. Även om trenden endast varit svagt nedåtlutande.

Det är dock inte bara valberedningen som har ett enormt ansvar, vi som medlemmar har ett minst lika stort ansvar. Detta ansvar sträcker sig även längre än bara under timmarna som årsmötet vaknar. Medlemskapet sträcker sig över hela året, och därmed även ansvaret. Vi måste vara aktiva och både kräva saker och samtidigt vara beredda att ställa upp efter bästa förmåga när behovet uppstår.

Men om vi fokuserar på årsmötet, så gäller det att dels dyka upp, kanske vara frågvis och till och med kritisk. Det viktigast är dock att blicka framåt, vem eller vilka är rätt att leda vår kära förening framåt? Har du funderat runt detta? Har du kanske till och med en idé om namn? Har du i så fall kontaktat valberedningen? Nu kanske alla inte bör komma med egna förslag, men varför inte samtala med dina närmast om det hela och kanske gemensamt hitta någon lämplig. Eller åtminstone få igång en intressant diskussion, för att sedan kanske ta med tankarna till årsmötet.

När det kommer till föreningen så finns det ju lite att göra framöver. Ett underskott som ryktas ligga på runt åtta-nio miljoner är inte ett optimalt utgångsläge, om man vill vara aspirant till guldet. Johan Stark måste snabbt gå ut och visa att han är den som skall leda oss tillbaka till den säkra sidan, med ett starkt eget kapital. Han, eller möjligen någon annan i klubbledningen, måste även dra ledarskapet när det gäller det sportsliga. En ny, ”vi tog oss i alla fall till slutspel, trots alla skador”-säsong är inte något vi som brinner för föreningen vill se. Så där krävs det järnhand att styra med. Är Bengtzén rätt man för denna uppgift? Jag har min åsikt, men den får ju mer än gärna motbevisas. Här tror jag Bengtzén har en annan utmaning att ta sig an, han måste förklara hur han tänker, både på kort och lång sikt. För i dagsläget finns fler frågor än svar. Jag menar förstås inte att han detaljerat redovisar varenda tanke med värvningar osv. Men de breda penseldragen och kanske även någon detalj kring vissa val han gör. Tydlighet är det enda som kan lugna den växande skaran av supportrar.

Slutligen finns en enorm utmaning framöver, En bra start. Jag är den förste att både hylla och försvara detta projekt, men nu gäller det mer än någonsin att väva ihop detta projekt med den stora helheten som är Brynäs Idrottsförening. Där har de ansvariga misslyckats, för det gäller att med all tydlighet visa att det engagemang som läggs ner i en bra start, gynnar en resa närmare guldet. För det är det Brynäs Idrottsförening måste sträva mot i både första, andra och tredje hand. Guldet, de där skinande medaljerna som vi varje år längtar så mycket efter. All annan verksamhet, hur behjärtansvärd den må vara, är underordnad detta. Jag tror inte det är särskilt svårt att påvisa saker som talar för att ”En bra start” verkligen tar oss närmare guldet, men Brynäs måste visa det med all önskvärd tydlighet annars finns det inget hopp för projektet.

Allt detta jag nämnt kräver denna samlande kraft, som ett manifest för symbolisera, så nu är det upp till oss medlemmar, valberedningen, styrelsen, klubbledningen, tränarstaben, spelartruppen och korvförsäljarna att få fram denna gemensamma kraft. Arbetet börjar idag, och kraven är lika höga på dig som på någon annan av de ovan nämnda funktionerna.

Nej, jag skulle ha samma åsikt även om det lyckades

Jag kan inte riktigt låta bli att vara irriterad över gårdagen, och då brukar det ju hamna på pränt på denna blogg 😉

Men vill ni läsa ett mer sansat och välformulerat inlägg runt ämnet, skall ni om ni inte redan gjort det, läsa eminente Erik Sandbergs syn på samma sak. Vill ni även fortsätta läsa mitt egna bidrag, blir jag ju glad.

Det jag vill orda en del om är det som hände efter drygt halva tredjeperioden spelats igår. Brynäs får ett power play och Bulan Berglund beslutar sig för att lyfta ut Felix Sandström och använda en sjätte utespelare i stället. I det här läget kan jag tycka att det finns en poäng att vidta denna åtgärd, även om jag inte tycker det är helt rätt. Brynäs hade spelat bra i power play denna match, även om det inte gjorts mål fram till denna tidpunkt. Samtidigt är det en bra signal att visa att man gör allt för att vinna, i DETTA läge. Det lyckas ju dessutom, och plötsligt är matchen vid liv med dryga sex och en halv minut kvar av sista perioden.

Strax uppstår ett nytt power play läge, vid 16:30 på klocka. Här är matchen i ett annat läge, och att lyfta målvakten är långt igång självklart. Jag sträcker mig till att det till och med är helt fel, att i inledningen av detta pp lyfta ut målvakten. Bättre att vänta i det här läget, när det strax efteråt blir ytterligare en utvisning för Skellefteå så är det på gränsen till idioti att spela med SEX mot tre. Det finns massor med saker som talar emot detta beslut. Brynäs hade som sagt ett bra power play under matchen, dessutom har de momentum, de har möjlighet att spela med två man mer i 1:35, det är dessutom tid kvar efter utvisningen. Ytterligare en anledning till att inte ta målvakten är att den effekt en sjätte spelare, är mer eller mindre minimal Om det gränsade till idioti när det skulle tekas i Skellefteås zon, så har den gränsen mer eller mindre passerats när tekningen sker i mittzon. Helt fel är det i alla fall, och det är inte heller en spännande chansning eller ett djärvt försök. Det är bara fel, och det skulle jag ha vidhållit även om chansningen lyckats. Att värdera ett beslut enbart efter resultatet, känns en smula tveksamt. Det skulle ju rent teoretiskt gå att chansa med sex utespelare redan från start och vinna matchen. Ett sådant beslut skulle knappast debatteras eller hyllas, enbart sågas. Det var ett felaktigt beslut oavsett hur utgången blev. Det som är mest problematiskt med beslutet är att det visar en utmaning i coachningen av dagens Brynäs. Förmågan att hålla huvudet kallt i avgörande skeden har utvecklingspotential helt enkelt.

Det gäller att ta kalkylerade risker, inte göra chansningar när man som ytterst tveksamma och mer eller mindre saknar uppsida jämfört med ett säkrare alternativ. En ledare ska leda, som vid första tillfället målvakten lyftes.

Om vi ska vara lite positiva runt gårdagen, såhär på slutet av inlägget, så blir jag riktigt glad att se Lucas Carlsson på isen. Denna gång live dessutom. Det känns överflödigt att påpeka, men den killen kommer att gå långt. Så moget spel av en så pass ung spelare är verkligen ovanligt.

När vi ändå är inne på Lucas, så måste jag nämna Lukas Kihlström. Han har gjort ett jättelyft denna säsong, har det med A:et på bröstet eller finns det andra anledningar. Självklart är det flera, men roligt att se är det oavsett.

Jag hann inte ut med detta inlägg innan dagens match började, så i stället för KROSSA SKELLEFTEÅ! Får jag köra KÄMPA BRYNÄS!

Trevlig advent!

Är det dags att lyfta blicken en smula?

Jag är väl mest arg eller irriterad när jag skriver här. Men det är ju smått omöjligt att befinna sig i de tillstånden, som Brynäsare just nu.

Efter gårdagens match bör vi vara riktigt glada, till och med.

Jag tar sällan eller aldrig ut något i förskott, och jag kan utan problem erkänna att jag var klart skeptisk inför denna säsong. Jag trodde verkligen inte på denna utveckling.

Nu är ju inte ens halva säsongen spelad än, men även jag börjar fundera i banorna om det inte är dags att lyfta blicken lite ändå. Gårdagens match gav lite känslan av att årets lag har förmågan att passera kvartsfinal, kanske?

Slutspel är ju, åtminstone till viss del, en tävling i att hitta formtoppen. Brynäs upplaga 2011/2012 är ett lysande exempel på detta. Men det behövs ju såklart även en god grundläggande förmåga att kunna prestera på riktigt hög nivå, och det tycker jag Brynäs har visat i några av säsongens matcher, bland annat mot Frölunda och igår. Brynäs har förmågan att slå alla lag, sen är frågan om de har förmågan att prestera i ett slutspel. Jag tror det finns möjligheter, helt klart. Dock kommer jag vidhålla en viss skepsis ett tag till, så funkar nämligen jag.

Det som kanske talar emot ett långt slutspel, är fjärdekedjan. Jag brukar påstå att det är just fjärdekedjan som avgör om det blir guld eller ej. Alla lag som går långt i ett slutspel har målskyttar, målvakt i världsklass osv. Men de lag som vinner guld har allt som oftast även den bästa fjärdelinan. Det är de som går in och avlastar stjärnorna i täta, långa matcher. Det är de som oskadliggör motståndarnas offensiva vapen.

Har vi en fjärdekedja av rang då? Jag är inte helt övertygad, även om det finns en hel del potential. Detta kan dock förändras, vi har t ex Enterfeldt på väg tillbaka och med rätt form på honom i ett slutspel, så kan det bli trevligt.

Jag höjer i alla fall min prognos till möjlig semifinal nu, troligen får jag väl ångra detta i helgen…

Jag ska i alla fall på min första live-match för säsongen, känns otroligt ovant att inte ha sett minst alla hemmamatcher på plats. Hittar ni mig förvirrad i ett hörn, kan ni väl peka vart jag ska, ni som har vanan inne.

Trevlig hockeyhelg! (And Happy Thanksgiving to all our American and Canadian friends)

DU HAR FEL!

”Vidrig tackling, minst tio matchers avstängning!”

”Nä, han har för fan ansvar för att titta upp”

”Det är ingen jävla innebandy, snart skiter jag i detta och kollar NHL i stället, där får man tacklas.”

”Den tar rakt i huvudet”

”Nä, den träffar någonstans vid höften”

Känner ni igen kommentarerna? Om inte är det bara att titta till en kvällstidning eller sociala medier dagen efter match. Det ser likadant ut varje omgång. Vad som är värre, det ser likadant ut i tv-studios, och radiohytter eller för den delen i de konferensrum där disciplinnämnden sammanträder. Möjligen är väl språket mer vårdat på de senare ställena. Dessa meningslösa diskussioner, där parterna har svårare att enas än Israeler och Palestinier. Det enda de kommer fram till, är att den andre parten har fel.

Det här kan ju inte fortsätta, alla har sin version av sanningen, men knappt någon har en likstämmig bild av det hela. Fråga två domare t ex de kan ha helt olika bild av samma situation, och det gör ju att vi är illa, illa ute.

Det enda som kan rädda denna situation är att SHL hittar en trovärdig, kompetent, auktoritär och pedagogisk person, som kan gå igenom vad det är som gäller. Disciplinnämnden har ett förtroende som verkligen är i botten, och det är katastrof i sig, men det riskerar nu att skada svensk hockey rejält. Jag har inte riktigt några bra förslag på vilken person jag tycker SHL ska lyfta fram, men det är INTE Peter Andersson. Hans tafatta försök att leka Brendan Shanahan, är minst lika pinsam som nuvarande situation. Men en kombination av Kuben, Börje Salming och Sanny Lindström kanske? Börje skulle lägga tyngd bakom det hela, Kuben har kunskapen och erfarenheten och Sanny har dels spelarnas synvinkel och känns som om han tillför lite uppdaterad syn än de andra två ”gubbarna”. Sen tror jag Sanny, med lite coachning, kan leverera informationen på ett pedagogiskt sätt. För där är den viktigaste delen, den här tacklingen är ok för att… Den här är inte ok, för att… Detta ska repeteras med så många situationer det bara är möjligt. Ju fler desto bättre. Spelare tränare, domare, publik etc MÅSTE ha en mer samstämmig bild över vad som är ok och inte. Annars går vi en dyster och kommentars rik framtid till mötes.

Haters gonna hate, hate hate…

Jag fascineras ständigt över det här uppdämda hatet som finns mot Brynäs i olika sammanhang. Första bästa chans till att spotta lite på klubben tas med glädje. Nu senast har en artikel i Gefle Dagblad där det berättas om att Brynäs stoppar en sjuåring från att träna med dem. Jag tänker inte lägga någon större värdering i vilken part som gjort fel, men jag kan konstatera att Brynäs följer det överenskomna avtalet ”Gästrikemodellen”, och i ett enskilt fall blir det ju lite kantigt. Men jag tror att i det långa loppet är det rätt att inte låta knattar byta klubb som de behagar (eller oftast: föräldrarna behagar). Det skapar en bättre bredd och en bättre inskolning i idrottslivet. Sen är det väl alltid lite frågetecken runt ”snyfthistorier” i tidningen, det ligger oftast mer bakom än vad som förmedlas. En intressant del i artikeln, om vi ska vara lite noggrann, (detta stycke verkar borttaget nu) är att det pratades om att de hade 300m till Brynäsvallen och 1,1 mil till Huges hall. Problemet är väl att om du bor på helt fel sida av Brynäsvallen från Bomhus-hållet sett, så kan du som mest ha 5 km till Huges hall.

Sen tycker jag det är underligt att bara yngsta sonen skall byta, men men det var inte artikeln i sig som var intressant utan alla ”VIDRIGT, Brynäs!”, och liknande, som florerar på sociala medier. Alla tar chansen att kasta skit, troligen efter att bara läst rubriken, i Aftonbladet…

Det här hatet ligger liksom alltid och gror, och det är inte bara motståndarsupportrar som hyser detta hat, utan det är nästan mer vanligt bland Gävlebor och de i närliggande kommuner. Kan det ha med den missunnsamhet som råder så stark i vår region?

Make love, not war! Och stå ut under uppehållet, snart är det match igen.

Jag säljer några av mina kära matchtröjor

Tyvärr är mitt pengabehov lite större än vad jag skulle önska just nu, så jag är tvungen att sälja av några klenoder ur min samling av matchtröjor. Jag skulle ju helst se att de hamnar i ett kärleksfullt hem med stort Brynäs-hjärta, så in och lägg ett bud:

Mathias Månsson säsongen 06/07 (signerad)

Tommi Miettinen säsongen 05/06

Daniel Widing säsongen 08/09

Pär Djoos m fl säsongen 00/01

Hög tid att gå vidare

Detta är för mig det sista kapitlet i soppan ”Arbetarbladet granskar en bra start”. Jag tänker dessutom försöka hålla mig rätt så kort. I dagens tidning skriver de ledande kommunpolitikerna, på debattplats, en kommentar till den pågående (eller är den avslutad nu?) granskningen som görs av Arbetarbladet. Något sent tycker jag de kommer med sina kommentarer, men det kanske är efter uppmaningen av chefredaktören att avvakta med kritiken till att hela granskningen publicerats.

I alla fall, framkommer väl inga nyheter deras bild sammanfaller rätt så väl med alla oss andras bild, Arbetarbladet har betett sig rätt så småaktigt och oseriöst. Det finns ju ingen annan syn att ha, om man nu inte vill leka Bagdad Bob och försvara saker och ting in absurdum. Arbetarbladet svarar på inlägget, på ungefär samma sätt som han gjort vid samtliga tillfällen som de fått kritik. På en smått oförskämd och förnärmad ton, delger han:

”Ta det ansvaret i stället för att grundlöst påstå att Arbetarbladets granskning inte är seriöst framställd.”

Det summerar väl det hela rätt så bra, Arbetarbladet är felfria och oavsett vad som framkommer är de felfria och 100 % objektiva. Att inte ens ett uns av självkritik skulle infinna sig, tycker jag är märkligt. Men jag tänker inte älta denna historia mer. Det är bättre att blicka framåt och se det positiva i projektet. På måndag tänker jag ta med mig barnen till Gavlerinken för ”Playday”, ett av många bra initiativ från En bra start.

Inte ok, Brynäs!

Nej, jag har inte börjat på Arbetarbladet och letar fel 😉 Men trots en andraplacering efter snart en fjärdedel av grundserien och endast två matcher utan poäng i år, så är det läge för lite kritik. Det är ju rätt ok att ta en förlust mot exempelvis Örebro borta då och då, men sättet på vilket Brynäs förlorar igår är inte ok. De slarvar alldeles för mycket med detaljerna under den avslutande perioden, särskilt de avslutande minuterna av denna. Det räcker tyvärr med att tumma endast lite på fokuseringen, och en tillsynes komfortabel seger förvandlas snabbt till förlust.

Nu var väl en förlust nära anstående, särskilt eftersom de senaste matcherna har Brynäs inte presterat på topp, men ändå lyckats hitta ett sätt att vinna på. Problemet var ju att Brynäs gör en riktigt bra match i två perioder.

Nya tag mot Skellefteå, jag ser inget annat än att Brynäs studsar tillbaka och ger dem en riktig match.

Salmelas avstängning? Nä, jag orkar inte riktigt…

Journalister? Haverister!

Jag tänkte idag publicera ett inlägg med titeln, ”Nu går vi vidare”. Jag kände att vi bör lämna Arbetarbladet och deras ”granskning” åt det förgångna och blicka framåt. Låta deras klick-jakt vara en parentes i ett fantastiskt projekts historia.

Men så blir tyvärr inte fallet, inlägget kommer men det blir inte idag. Istället får ni detta serverat till morgonkaffet.

Som sagt, nog kändes det lite som om stormen var i avtagande och vi kunde gå vidare och använda energin i vår irritation och ilska till något positivt igen? Men se det ville inte riktigt Arbetarbladets ledarskribent, Jenny Wennberg, att vi skulle göra. Hon kände snarare, nu är det dags att piska upp hatstämningen lite igen, nu är det dags att än en gång utmåla Brynäs som en närmast kriminell organisation, nu är det dags att gå all-in som haverist.

I hennes senaste alster, http://www.arbetarbladet.se/opinion/ledare/jenny-wennberg-gavle-kommun-ar-brynas-nyttiga-idiot fortsätter hon den, i mitt tycke mycket infama hållningen att Brynäs, fullt medvetet, dragit kommunen vid näsan. Visst finns det antydningar om att kommunen gjort misstag, men det är ju enbart efter att ha blivit duperad av Brynäs.

Återigen tas objektiviteten upp, de höga hästarna börjar verkligen få höga ben nu, de når nog inte ens ned till marken längre. Hennes, och chefredaktörens med fleras, fasta åsikt är ”Vi är 100 % objektiva, ni som kritiserar är 0 % objektiva”. Nog finns det en viss motsägelse i den meningen?

De exempel som förs fram är dels Svenska Fans skribent Viktor Alner. Nog börjar det kännas en viss unken stank av mobbing här? Varför skall Viktor agera galleonsfigur i en rätt så ojämn kamp mot en samlad journalistkår i Gävle? Hon menar att han som supporter mm, inte har den minsta objektivitet på grund av detta. Jag upprepar, höga hästar. Nästa exempel blir närmast komiskt för oss som följer hockey på nära håll, Nicklas Wikegård skall alltså enligt Wennberg sakna objektivitet på grund av att han spelat i Brynäs. Har hon ens kollat upp när detta skedde? Hur många matcher han spelade? Har hon sen gjort lite bakgrundskoll på vad han har för sympatier? T ex att han brinner för Djurgården, efter hans tid där? Eller att han har starka sympatier för Leksand, efter han sen barnsben gillat dem? Jag är skeptisk…

Jag skulle gärna höra en mer ingående förklaring varför deras objektivitet är så okränkbar, betyg från journalisthögskolan eller uppbärande av lön från dagstidning tycker jag inte riktigt är tillräckligt.

Hon ångar på och ger i ett par korta meningar något som för mig inte annat än kan tolkas som en idiotförklaring av hela Brynäs supporterskara:

”Bland Brynäs fans, räcker det med att älska klubben över allt annat för att konstatera att kommunen skall upprätthålla avtalet som man slutit med Brynäs IF. Även om det är rörande med sådan lojalitet, är det också skrämmande att så många förhåller sig så okritiska till kommunal verksamhet.”

Hoppla, vi är inte bara dumma i huvudet, vi är endimensionella med…

Jag tänker inte fylla min text med hennes ord, men jag vill ändå klippa in denna mening:

”För vad som är av störst intresse är inte hur Brynäs IF agerat.”

Nämen, nu hänger jag inte med alls, i en annan ledare är det ju just det hon lyfter fram, och hela den här ”granskningen” har haft denna vinkel, Brynäs är dumma, dumma, dumma. Haveriststämplen är härmed ett faktum, sen att hon bemödar sig plocka in en expert på förvaltningsrätt är lite pricken över i:et. Han uttalar sig, på det enda sättet som är möjligt, i allmänna ordalag vad som gäller i kommunallagen. Jenny gör ju sin egen tolkning av detta och anser att det är ställt utom rimligt tvivel att Brynäs troligen brutit mot lagen. Typiskt haveristbeteende alltså.

Jag önskar verkligen svartmålningen är över snart, både för Brynäs och Gävle, men kanske framförallt för Arbetarbladet, som framstår som ordentligt pinsamma just nu. Jag hoppas verkligen vi kan gå vidare från och med nu.

För Arbetarbladet, är Gävles barn inte mer än ett ”slagträ”